Edwin Linkomies
| Edwin Linkomies | |
 Edwin Linkomies. | |
Finlands statsminister | |
| Tid i befattningen 5 mars 1943–8 augusti 1944 | |
| Företrädare | Johan Wilhelm Rangell |
|---|---|
| Efterträdare | Antti Hackzell |
Samlingspartiets partiledare | |
| Tid i befattningen 1943–1945 | |
| Företrädare | Pekka Pennanen |
| Efterträdare | K.F. Lehtonen |
Ledamot av Finlands riksdag | |
| Mandatperiod 1 september 1933–5 april 1945 | |
| Valkrets | Nyland |
| Född | Edwin Johan Hildegard Flinck 22 december 1894 Viborg |
| Död | 8 september 1963 (68 år) Helsingfors |
| Gravplats | Sandudds begravningsplats |
| Politiskt parti | Samlingspartiet |
| Yrke | professor |
| Ministär | Regeringen Linkomies |
| Maka | Vera Karolina Schultz |
Edwin Johan Hildegard Linkomies, till 1928 Flinck, född 22 december 1894 i Viborg, död 8 september 1963 i Helsingfors, var en finländsk vetenskapsman och politiker (Samlingspartiet). Han var far till Sinikka Linkomies-Pohjala.
Biografi
Linkomies var statsminister under fortsättningskrigets slutskede; hans regering tillträdde i ett försök att inför fiendemakterna försiktigt visa att man politiskt orienterade sig bort från Tyskland.[1] Regeringen var liksom föregångaren en bred koalition, men lämnade till skillnad från den föregående regeringen nu Fosterländska folkrörelsen utanför.[2] Hans regering avgick snart efter att Risto Ryti hade lämnat presidentposten för Gustaf Mannerheim, av i princip samma skäl: för att kunna sluta fred med de allierade måste man få in en ny statsledning.[3] I krigsansvarighetsprocessen 1946 dömdes han till 5 ½ års fängelse;[4] hans bitterhet över detta framkom i de postumt utgivna memoarerna.[5]
Linkomies var professor i romersk litteratur vid Helsingfors universitet och blev på 1950-talet även universitetets rektor och senare kansler.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[6]
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1932[7]
Kommendör av Italienska kronorden, 1938[7]
Storkors av Rumänska kronorden, 1941[7]
Kommendörstecknet av I klass av Heliga Lammets orden, 1942[7]
Storkors med helig krona av Kungariket Ungerns förtjänstorden, 1943[7]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 1944[7]
Frihetskorsets 1. klass med kraschan, 1944[7]
Storkors av Fenixorden[7]
[Redigera Wikidata]
Noter
- ^ Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 250
- ^ Osmo Jussila, Seppo Hentilä, Jukka Nevakivi: "Finlands politiska historia 1809–1998", Schildts, Esbo 1998, s. 237
- ^ Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, ss. 262–264
- ^ Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 282
- ^ Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 280
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
- ^ [a b c d e f g h] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Edwin Linkomies.Bilder & media- ”Edwin Linkomies”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4142-1416928956748
- Edwin Linkomies i 375 humanister 11.2.2015. Humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
| Politiska ämbeten | ||
|---|---|---|
| Företräddes av Johan Wilhelm Rangell | Finlands statsminister 1943–1944 | Efterträddes av Antti Hackzell |
| Partipolitiska uppdrag | ||
| Företräddes av Pekka Pennanen | Samlingspartiets partiledare 1943–1945 | Efterträddes av K. F. Lehtonen |
| ||||||||||||||||||||||||||||
|
