Kollektiv (lingvistik)

För andra betydelser, se Kollektiv.

Kollektiv eller kollektivt substantiv är inom lingvistiken ett ord som beskriver något som oräknelig grupp eller i helhet, snarare än i ental eller flertal.[1]

I svenskan brukas entalsformer i obestämd form som kollektivformer, t.ex. folk. Detta gäller dock oftast ord som har samma form i singularis och pluralis, men ord som endast används i plural (plurale tantum) kan också brukas som kollektivformer, t.ex. kläder. Former på -ning brukas ock i kollektiv bemärkelse.

I tyskan skapas kollektivformer med prefixet Ge-; ofta med omljud på grundvokalen. Exempelvis får man das Gepäck "packning" av der Pack "packe".

Referenser

  1. ^ ”kollektivt substantiv”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kollektivt-substantiv. Läst 5 juni 2018. 
v  r
Böjningskategorier hos nomina
Deklination
 
Kasus
Satslösningsberoende
Absolutiv  · Ackusativ · Dativ · Ergativ · Kluven ergativitet  · Nominativ · Oblik · Partitiv · Pegativ · Rektus
Plats,tid, riktning
Ablativ · Adessiv · Allativ · Antessiv · Apudessiv · Delativ · Distributiv (–temporalis) · Elativ · Illativ · Inelativ · Inessiv · Initiativ · Intrativ · Lativ · Lokativ · Perlativ · Pertingent · Postelativ · Postessiv · Prolativ · Proximativ · Subessiv · Sublativ · Superessiv · Superlativ · Temporalis · Terminativ
Ägande, medföljande, agent
Tillstånd
Adverbialis  · Komparativ · Ekvativ  · Essiv (–formalis, –modalis)  · Exessiv  · Formalis · Identiskt kasus · Instruktiv · Modalis  · Multiplikativ  · Orientativ · Revertiv  · Semblativ · Translativ
Orsak, syfte
Övriga
 
Grammatiska kategorier
Species (bestämdhet) · Singularis (singulare tantum) · Pluralis (pluralis majestatis · plurale tantum) · Kollektiv