Nike
- För andra betydelser, se Nike (olika betydelser).
Nike (grekiska: Νίκη, 'Seger', uttalas nǐːkɛː) är i grekisk mytologi segergudinnan;[1] hon motsvaras i romersk mytologi av Victoria.
Nike är en efter hand uppkommen allegorisk personifikation av segern. Det gäller inte endast den blodiga segern i kriget, utan även den fredliga segern i de hos grekerna vanliga festliga tävlingsspelen och överhuvud varje framgång som man tillkämpat sig.
Enligt Hesiodos var hon dotter till flodgudinnan Styx och titanen Pallas.[2][3] Hon sammankopplades ofta med de segergivande gudarna Zeus och Athena, och deras kultbilder håller ofta en vingad Nikestaty. Efterhand kom hon på sina håll att smälta samman med Athena till Athena Nike, som Athena Niketemplet i Aten tillägnades. Där var kultbilden av Athena obevingad, med undantag för Nikefiguerna på marmorbalustraden, där bland annat den kända Sandalupplösande Nike ingår.[4]
I bildkonsten framställs segergudinnan som en blomstrande, kraftfullt bildad jungfru i fotsid, fladdrande dräkt. Hon är vanligen bevingad, ofta med segerns sinnebilder (krans och palmkvist) i handen eller med en fanfartrumpet som förkunnar segerbudskapet. Ibland syns hon även åkande på en triumfvagn och där hon själv kör spannet. Hon har även avbildats i skriftrullar från det uråldriga biblioteket i Alexandria.
Nikestatyer var ett populärt motiv i den grekiska konsten. Mest känd är sannolikt Nike från Samothrake. Nike från Delos av Archermos hör till de äldsta avdelningarna. En annan mera känd är Paionios Nike.[4]
| Ej har Nike med segerkransen |
Referenser
- ^ ”Nike - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nike. Läst 13 december 2022.
- ^ ”NIKE - Greek Goddess of Victory (Roman Victoria)”. www.theoi.com. https://www.theoi.com/Daimon/Nike.html. Läst 13 december 2022.
- ^ Cartwright, Mark. ”Nike” (på engelska). World History Encyclopedia. https://www.worldhistory.org/nike/. Läst 13 december 2022.
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1139
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
