Tell

För andra betydelser, se Tell (olika betydelser).

Tell (arabiska: tall, hög, [ruin]kulle^[1]) är det inom arkeologin använda ordet för en jordtäckt ruinhög eller bosättningskulle. Detta motsvarar en förhöjning i det omgivande landskapet som uppstår genom upprepad bosättning,^[1] som Megiddo i norra Israel eller Erbil i Irakiska Kurdistan.

Tell förekommer ofta som led i geografiska namn, som Tel Aviv och Tell el-Amarna^[1]. Fenomenet är globalt men är särskilt vanligt i Mellanöstern; det benämns magoula på grekiska, hüyük på turkiska och tepe på farsi.^[1]